En del av historien

För väldigt massa år sedan satt en grabb i en by fem mil utanför Sundsvall. Internet var nytt, många hade en egen hemsida och internets första communitys började ta form. Punkens nya våg hade börjat skvalpa och i hoppet och tron om att en punktsunami skulle ta fart så föddes en idé, han ville starta skivbolag. Namnet var redan bestämt, Oslipade Diamanter. Målet var att ge ut samlingar på dåtidens suveräna media compact disc.

I en annan del av Sundsvalls kommun fanns en annan grabb, även han hade fastnat för punkmusiken. Lika omusikalisk som grabben i byn 5 mil bort önskade han att kunna bidra till punkens Gör-det själv-anda.

En sensommardag skulle grabbarnas vägar korsas då vänskap, släktskap och slumpar ledde dem till Selångers Marknad tillsammans.

Det var Mattias, från byn, som tillsammans med sin lillebror mötte upp deras kusin med sin kompis Ante, den andra grabben.

Ska man på Selånger vill man dricka öl var tankarna, då alla var under 18 så bestämdes det att Mattias, trots att han inte drack alkohol, skulle försöka köpa folköl på ICA. Han hade trots allt en moppemustasch och såg äldre ut än de andra.

Sagt och gjort, folkölen inhandlades och gänget spatserade över stockar och stenar, genom skogar och över ängar tills de nådde marknadsplatsen.

Det var bestämt sedan innan att Mattias skulle sova över hos Ante, när grabbarna lagt sig nämnde Mattias, som låg på en madrass på golvet, sin vision om ett skivbolag.

Ante nappade direkt och tyckte det var en fantastisk idé, frågan var bara hur man skulle göra.

Tiden gick och Oslipade Diamanter förblev en vision tills Ante en dag sa till Mattias, nu försöker vi göra någonting av den där tanken!

Mattias samlade ihop 2 kusiner och en lillebror för att tillsammans med Ante bilda en kulturförening.

Några försök med studiecirklar för att få lite bidrag gjordes, det letades band på internet, skrevs i gästböcker, lyssnades på kassett-demo och brända skivor som kom på post.

Nästa del

1999 började saker hända, det fanns många intresserade band, finansieringen var bestämd, Mattias använde sina besparingar, och arbetet började ta form! Nu var det bara att köra!

Ante gick medieprogrammet och hade tillgång till ljudstudio, där pusslades allt ihop och resultatet såg dagens ljus under det nya milleniets första år. 

Skivan KOL släpptes, för att minska risken att blanda ihop en kolbit (alla oslipade diamanters första stadie) med sjukdomen kol skrevs en förklaring i skivans booklet. Skivan pressades i 1000 exemplar.

Det gjordes några tappra försök att kränga skivor på Augustibuller men slutade med att Mattias väska full med skivor blev stulen.

Sedan hände det som allt som oftast händer, livet gör sig påmind. Det sjöngs om studentens lyckliga dagar när gymnasiet var över. Det var dags att hitta arbete. Att försörja sig på en ideell förening var inte att tänka på.

Det var då, precis efter studenten, som ett café blev till salu mitt i centrala Sundsvall. Då bildade Mattias och Ante tillsammans med flertalet andra en ekonomisk förening för att driva detta café, men det är en helt annan historia.

Flera år senare, närmare bestämt 2003, tyckte Ante och Mattias att det vore dags att släppa en uppföljare till föregående skiva. Tanken var att den skulle heta "Mera kol" men då Radioaktiva Räker hade en låt med samma titel tänkte de lite längre. Eftersom livet ofta är en lång jävla uppförsbacke var titeln nästan självklar. "Det är i uppförsbackarna det behövs mera kol" Skivan såg dagens ljus 2004.

Trots att Oslipade Diamanters mål var att ge ut samlingar fanns en dröm att ge ut ett album med något band. Efter att hört demon från Kirunabandet Vintertid var Mattias bestämd, vi skulle släppa deras CD.

Tillsammans med Kamel och Second Class Kids släppte OSD en maxi-CD med Vintertid 2005.

Att utgifter utan inkomster är en dålig ekvation har vi alltid varit medvetna om, trots detta har mycket runnit ut i sanden i brist på tid och engagemang. Vi på OSD har aldrig varit bra på att sälja något, vi har tur att andra, som Beat Butchers, Kamel och Second Class Kids har lyckats kränga skivorna och tack vare dessa eldsjälar har våra skivor ändå levt kvar inom punksverige, och även utomlands.

Är detta slutet?

Ingenting är komplett innan det blivit en trilogi, därför kraftsamlades det åter igen för att skapa den tredje delen av KOL-samlingen, "Alla goda ting är kol".

2007 kom skivan från presseriet och det firades med en spelning på Pipeline i Sundsvall.

Punkafton arrangerades 3 gånger, således även där en trilogi.

För att spara pengar på logi till banden och för att locka besökare från andra delar av landet lånades en gymnastiksal att använda som sovsal.

Det blev en jävla efterfest kan man säga, släpp in 50-tal fulla punkare i en gymnastiksal, det blir skoj!

Allsång, ölspill, nakenbasket, dusch-häng och borttappade skor kan sammanfatta kvällen och natten.

När det skulle städas på morgonen därpå insågs det snabbt att det inte fanns tillgång till några städredskap. Iväg till ICA för att köpa en billig skurmopp och något skurmedel, tillbaka för att städa upp och försöka återställa ordningen.

Sedan blev det tyst från OSD. Hemsidan försvann några år men domänen har alltid funnits kvar.

I år firar Oslipade Diamanter 25 år, Mattias och Ante har således varit vänner ännu längre. Pelle på Second Class Kids sa till Ante att det inte går att säga att vi firar 25 år då vi inte varit aktiva sedan 2008, Ante hävdar motsatsen. Trots livets uppförsbackar, branta stup och sicksackande mellan allt elände så finns OSD kvar.